johannamaries

I Oktober börjar vi korsetten och jag och vi kommer sakta men säkert att glida ifrån varandra nästan helt omärkligt.

Trots att det har var ett jävla helvete så känns det ändå lite sorgligt för tänk allt kul jag har vart med om tack vare den tex:

- Alla gånger vi lurat folk och sagt att jag har världens starkaste magmuskler

- När oliver provade den och la sig ner på marken och fick värsta blåmärket

- När alla andra har provat den och insett vilken skit det är

- När man tar av korsetten på idrotten och alla som inte går i klassen glor som fan och tror att dom är diskreta

- dom gångerna någon (vicky) har kittlat en i magen men fick trubbiga fingrar istället

- när vi satt och diskuterade korsetten på släktträffen och mammas tremänning trodde att jag gick på droger (avvänjning)

Men trots allt detta så kan jag inte låta bli att tycka om ordet avvänjning

avvänjning, avvänjning, avvänjning!

Hejdå överbliven hud på magen!

Hejdå skavsår

hejdå korsettlinnen

hejdå korsettlukt

hejdå dålig kondition

Välkommen tandställning!?.